Ja jag känner ren glädje, om inte ren stolthet, över att jag idag tog mej iväg till gymmet. Det första träningspasset på-gud-vet-när!
Och det, mina vänner, var tamejtusan det skönaste jag gjort på länge. Jag blev sådär äckligt svettig, och aldrig har väl svett vart så uppskattat som under ett efterlängtat träningspass.

Nu hoppas jag kunna skapa någon slags rutin i detta. Två gånger i veckan är mitt mål. Till att börja med.
En promenad om dagen. Någon slags skillnad måste det ju göra.
För nu är jag så trött på den här kroppen, sådär otäckt trött att jag inte vet vad jag ska ta mej till. Lägg till en gnutta besvikelse på mej själv för att jag tillät mej bli så här.

Gottekvällarnas tid är förbi, länge leve kesella och frukt ;) !

Amen.