...

Då var det måndag. I morgon är det en vecka sen jag opererades. En lång vecka. Dagarna ser ungefär likadana ut.
I helgen har jag fått påhälsning av familj från bådas håll. Trevligt!
Fick en fin vit blomma av "svärmor" och Monika (passar väldigt bra på vår nya byrå). Och en STOR bukett med TULPANER av mamma och pappa. Och tänka sej, dom står sej fortfarande ;)

Det mest frustrerande är att jag inte kan ta mej nånstans. Att vara beroende av M känns inget vidare.
MEN det blir ju snart bättre.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback