Efter en tids sjukdom

är jag tillbaka. Förstår att ni saknat mej?! Hihi :)
Jag hade feber i fredags, riktig sån där ligga-o-skaka-under-tre-filtar-fast-solen-lyser-på-en-feber.
Bestämde mej för att vara hemma från jobbet i lördags. Men tänkte att söndagen kan jag ju jobba. Och jag kände mej pigg mest hela söndan, gick jättebra att jobba.
Åkte hemåt från jobbet. Vad tror ni händer då? Jo bilj-veln stannar! Jag blev måttligt glad, stog där i Hyttan och svor mer än en gång. Fick hjälp att bärgas hem iaf.

Väl där kryper jag ner i Dragas fåtölj och börjar må sådär dåligt igen. >Tog en tablett o tänker att det går över. Jag ska ju köra Towa till Skövde tidigt på måndagsmorgonen.
Senare kommer alltså Towa hem till mej, jag känner mej som vanligt igen.
Tar en dusch på kvällen och börjar frysa sådär ininordens igen. Hoppar i säng (Mario sover snällt på soffan så towa får sova i sängen med mej). "Ja i värsta fall får väl Mario köra dej höhö" sa jag till towa och släckte lyset.

vaknar av att jag fryser så jag skakar. Känner på mej själv, jag är GLÖDhet.Ont i hela kroppen kan inte svälja eller nånting. Kan inte ta mej upp ur sängen, så jag ringer Mario ut i soffan o säjer att han får komma in för jag dör nog snart.

För att gör a en lång historia lite kortare då.
- Vi fick inte komma till akuten i Linde trots nackstelhet, sväljsvårigheter, över 40 graders feber, "det är nog magsjuka". Skit på er säjer jag. Förtroendet för sjukvården sjönk ett snäpp!
- Towa kom iväg till Skövde med Emil (hennes kille). Klarade körkortet! STORT Grattis!
- Jag skjutsades på måndagen runt från VC till USÖ. Fortfarande hög feber.
På måndagskvällen läggs jag in på usö. Får penicillindropp några dagar.
- Fick komma hem igår.
- nej, dom vet fortfarande inte riktigt vad det är/var för fel på mej, trots tusen prover och undersökningar (vissa av dom önskar jag inte ens mina värsta fiender) Äter penicillin nu och hoppas att jag aldrig mer behöver uppleva det där!
Förövrigt så ser mina armar ut som en nåldyna ----> jag tycker inte längre det är så himla läskigt att bli stungen :)

Oj! Långt inlägg. Så ligger det iaf till. Mår lite bättre men känns ju att man inte är som man ska!


Kommentarer
Postat av: Sara

usch. Vet hur det är med att ligga på lasarett. =( Hoppas du snart mår bättre. Kramar!


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback