Nattliga tankar
Såhär på kvällen dyker dom upp. Orden och tankarna. Undran om framtiden. Rädsla för den. Vad vill jag göra med den? Kommer jag någonsin veta det? Ibland känns det som jag vore den enda i världen som inte vet. Eller kanske är det så att jag mycket väl vet. Vet vad jag inte vill göra, hur det inte ska bli. Kanske ska jag börja med uteslutningsmetoden. Ta det från det hållet. Börja baklänges. Är det så man får reda på?
Ena stunden svävar tankarna mot något större. Jag kan nästan känna förväntan i magen. Över vad kan jag sen inte säja. En känsla som kommer och lämnar mej ibland. Andra stunder känns det helt och tryggt, precis som det är nu. Största hotet mot mej själv kanske är min feghet?
Ena stunden svävar tankarna mot något större. Jag kan nästan känna förväntan i magen. Över vad kan jag sen inte säja. En känsla som kommer och lämnar mej ibland. Andra stunder känns det helt och tryggt, precis som det är nu. Största hotet mot mej själv kanske är min feghet?
Kommentarer
Trackback