Kollade på en dokumentär på svt2 klockan åtta. Fastnade för namnet på den "Jag vill inte leva detta liv".
Och vilken hemsk dokumentär, jag satt med gråten i halsen hela timmen.
Man får följa Henke som bor i Göteborg, han är 18 år. Han missbrukar drogen GHB. Hans vän, som också gick på den drogen, har nyligen tagit sitt liv genom att hoppa från en bro. Då går det utför för Henke.
iaf så får han 2 års fängelse för grovt rån och medhjälp till utpressning. Då tänker man ju att när han kommer ut därifrån så måste det ju bara gå bra för honom.
Men han får en psykos när han sitter inne. Den varar i 3 månader. Han försökte hänga sej i sin cell. Dom bara stoppar i honom en massa tabletter. Han går upp 30 kilo av dessa.
Tillslut måste han skickas på avgiftning, pga alla jäkla tabletter som läkarna, psykologerna har bestämt att han ska ta.

När han väl "muckar" kommer han hem till sin mamma, sin familj och sina vänner. Mamman har fixat ett jobb åt honom. Men han mår inte bra i huvudet. Han får, som han uttrycker det, ont i hjärnan. Så han skär sej i armarna. Den gången man fick se hade han skurit upp hela underarmen, djupa breda sår.
Men det jag reagerar på är att hans mamma försöker få hjälp från alla håll och kanter. Ingen vill hjälpa!
En gång när han kom till psyk på natten fick han bara mer tabletter. Och orden " om du fortfarande mår dåligt imorgon kan du kontakta vårdecentralen"!

Vad är det för sätt att proppa i en ung människa en massa tabletter istället för att bara ordna så att han kan få prata med någon. Nej vi skjutsar undan problemet. Här får du lite tabletter så ska du se att du mår bättre.
Man måste väl för falingen, först och främst, ta reda på anledningen till varför det har blivit som det har blivit och varför han mår som han mår!

Nej usch säjer jag bara. Ringde Towa efteråt och var helt förstörd.!